Som vanligt igen

Ja, nu är allt som vanligt igen. Tack gode Gud för det! Den där dumstruten har varit såå jobbig, för oss alla. Salsa har gått in i allting, låtit jättemycket varje gång hon har törnat in i en möbel. Hon har dragit stolar med sig när hon krånglat sig in under bordet för att fånga upp Elsas små bjudsmulor. Otaliga är de gånger hon sprungit rakt in i Elsa med full fart och orsakat jag vet inte hur många gallskrik. Suck... Tur jag själv varit på jobbet tio timmar om dagen så jag sluppit all vardaglig kalabalik ;)

Jo för det har varit mycket på jobbet nu. Men det är skönt att Kalle varit hemma, så här mycket var ju han borta i våras när han både jobbade och höll på med fotbollen och det gick ju bra för Elsa med bara mig, så nu går det så bra med bara pappa (och Salsa). Nu är det äntligen lov så nu hinner jag rätta alla uppgifter och berättelser som blivit liggande sen tidernas begynnelse. Så var det med det lovet...


Nåja, jag ska nog hinna njuta av familjen lite också. Och så ska det bli lite planering av hundträning framöver. Nu är jag sugen på att komma igång med det och se om Salsa möjligen är jämnare i sinnet nu när hon inte är så påverkad av hormoner. Mer om de planerna kan ni läsa här på bloggen snart.


Nu ska jag börja ringa runt och planera in hunddagis. Verkar tyvärr inte finnas någon utväg, vi måste ha in henne på dagis. Vi har inte ♥ att låta henne vara hemma själv flera dagar i veckan (ca tre).

En vacker måndag i september var vi i bokskogen och promenerade. Här tar flickorna sig en paus. Leve lediga måndagar, hurra, hurra, hurraaaaa! Ska fortsätta med det hela våren också :D

Inga valpisar...

Nu är det klart. Det blir inga söta valpar från den här underbara hunden... Det är med lite sorg i hjärtat ändå, vi tycker ju såklart hon är jättefin och skulle få underbart fina barn.

Men- jag resonerar så här: det är en jakthund i första hand. Jag tror hon är en utmärkt apportör och med rätt träning kommer hon göra bra ifrån sig på jakter och jaktprov. Och då krävs det en förare som vet vad hon gör och som kan detta. Salsa är min första flatte och jag tränar visst jakt, det gör jag, men inte med den kvalitén som krävs för att göra stordåd på fälten och i skogen. Att avla på en, i jaktsammanhang, omeriterad jakthund är bara dumt. OM vi tar ett pris i jakten nån gång, så kommer det bli när Salsa är för gammal för att få valpar. Med detta resonemang följer också att hon är väldigt hormonell. Hon hade sitt första löp vid sju månaders ålder, och har sedan löpt regelbundet var femte månad. En stor del av året är hon således påverkad av hormoner, och nån kvalitet i träningen är svår att uppnå.

Just nu går hon omkring och surar för att hon måste ha dumstrut på sig :( Men allt ser bra ut, hon äter som vanligt och ärret verkar fint. Nästa måndag ska stygnen tas, och då kan vi så smått börja släppa henne lös på promenader igen. Härligt!

Vinsten

Grattis mamma som fick en lavendelstrut, ljus inpackade i gammalt charmigt notpapper, små söta glaskulor och flytljus (syns inte på bild) att pynta höstmörkret med samt senaste numret av tidningen Lantliv. Sånt jag vet mamma gillar såklart, men också sånt jag själv gillar. Som ni kanske förstår har det inte mycket med hunderi att göra, mer med inredning. Jag gillar att fota och blogga om inredning har jag märkt, och snart börjar jag därför med min nya blogg. Men ni får vara nyfikna en stund till, för ännu är den inte färdig :)

Mycket

att göra just nu. Så ni får hålla er till tåls om vad som vanns i tävlingen. Jag ska visa så småningom, men vinnaren har ännu inte fått sin vinst. Det blev förresten också ett tröstpris till Walle och hans matte. Lovar att ha nån mer tävling senare, kanske som en liten julklapp så småningom? Men det blir på nya bloggen, och den pular jag lite till med innan det blir premiär! Men det blir inte lika mycket hund då, det kan ni räkna med.

På tal om det så är datum bokat för sterilisering av lilla Salsa. Vi har fattat detta beslut utifrån att risker för livmoderinflammation och tumör minskar, och hon löper ju ofta dessutom, ca var femte månad. Men hönsmatte som man är går jag ju och oroar mig för att hon inte kommer vara sig själv efteråt m.m. Men vi får väl hålla tummarna och så farligt kan det väl inte vara... Eller? Nån som har erfarenhet av sånt här?

Mina gosiga töser som jag knappt hinner se om dagarna...