Igår kom pengarna från hennes livförsäkring. Det kändes så himla märkligt att få pengar, pengar på ett papper där det står hennes namn på. Salsa, hon som inte finns mer. Nu hade vi ju lovat barnen innan Salsa ens blev sjuk att vi ska skaffa en hundvalp nästa sommar så visst kommer pengarna väl till pass. Men det känns bara så himla konstigt och fel... Hur ska jag nånsin... Jag vet att jag inte försöker ersätta henne, för det går ju inte ens. Men jag vet att jag kommer jämföra den stackars nya hunden med Salsa, och det blir liksom lite tufft för den lilla nya, att leva upp till allt det där perfekta som förknippas med Salsa.
Äsch, det kommer lösa sig den dagen det är dags, det kommer bli nytt och alls inte bara jämförelser, men ändå... just nu känns det väldigt främmande och avlägset för mig, att jag ska ha en ny hund. Men det kommer säkert växa fram ett sug när jag sätter mig ner och letar kullar till våren. det är vad jag hoppas på.
Men idag, idag påminner pengarna om den smärtsamma förlusten och att "ersätta" Salsa går ju inte. Det går ju bara inte. Så jag tillåter mig själv att sörja lite extra, och struntar i att tänka så mycket på det där andra som komma skall. För den dagen det är dags, då vet jag ändå att jag inget hellre vill än att fortsätta livsstilen som det innebär att vara hundägare. Och Salsa hon lever kvar i mitt hjärta, för alltid...
