Mitt liv är återställt

Ja, så får jag äntligen känna mig som en hel människa igen. Hund i huset. Nåja, valp i huset, inte riktigt samma sak. Vi hämtade honom igår och jag fick faktiskt ändå sova till fyra i morse innan han ville ut och kissa. Jag sover väldigt ytligt, framförallt när jag har en liten "bebis" som jag inte känner så väl än. Så när han ställde sig vid trappavsatsen i sovrummet misstänkte jag att han ville ut, och ut gick vi, nollfyranollnoll i morgonrock och trätofflor (tack gode gud för att det inte är vinter!). Och trappan kan han inte gå i så jag kånkade på honom hela vägen ner... Han kissade jäääääättemycket. Duktig! Problemet är att jag inte kan somna om så lätt, så jag har varit vaken sen fyra, typ...

Men det är lätt värt det. Lätt! Det här är mitt liv. Det går inte att förklara på något annat sätt. Visst. Vi kanske är lite mer låsta än andra när det gäller att röra oss fritt omkring, det rullar pengar, det behövs städas oftare osv. Men det är petitesser i sammanhanget. Ingenting går upp mot en hundkompis, en troget viftande svans, en vän som är med på alla tokerier du kan få för dig (som att köra iväg en regning höstmorgon kl sex för att träna eller tävla), en tröstande nos, en inbjudande blick, en vänlig puss. Jag har saknat det. Det är MIN livsstil.
Och nu är jag hel.

Välkommen hem Viktor, "Moonstruck Cashew"!

Vi är på gång!

Ja, nu laddar vi för att fylla huset med nya familjemedlemmar. Först ut är Viktor, som kommer nästa vecka. Han är en fem månader gammal brun flattepojke som föddes inte alls långt från oss. Det ska bli så oerhört kul att få hund i huset igen. 

 

Den här lille gossen är döpt av uppfödarens barn, och i ärlighetens namn är Viktor bland de sista namnen på jorden som jag skulle valt. Jag frågade om han lystrar till sitt namn och de trodde att han nog går bra att döpa om. Det ville jag. Men sen, sen kunde jag inte komma på ett enda bättre namn, för han hade redan blivit en Viktor i mitt hjärta... Så, Viktor är det nog. Eller möjligen Vicke, eller Vicke vire. Barnen vill gärna kalla honom Lillebror och det sa jag att det får de, men bara när de pratar om honom, inte med honom. Alltså nu tänker ni att vi kommer göra barnen och hunden helt förvirrade här, men bara lugn. De kan detta! Salsa hette Salsa, Salsanovic, Puppy, mattes beeeeejbis och några till som jag inte minns nu. Katten heter Roxette, Bruschetta, kompis, knasis- ja, ni fattar. Så det kommer lösa sig med namnet också. Bara vi är överens vad vi säger när vi ropar på dem, det är det viktigaste ju.

Om ytterligare några veckor flyttar Gullvikens Lurifax hem till oss. Det är en liten dvärgvädurskanin med hoppgener (ja alltså nu har ju så klart alla kaniner det! men det här är en hoppuppfödare, så att säga). Han är född 1:a april, därav namnet. Jo, vi kommer väl säga Lurifax. Men lilla A, hon har svårt för det där med namn. Så hon säger Minifax, och det går väl bra det också :) Min tanke är att han ska få hoppa och tävla och kanske får han också en kompis så småningom, om vi lyckas hitta/bygga en större bur. Jag har lite svårt för det här med ensamma smådjur i en bur, så kanske att Lurifax får bo inne, i alla fall den första tiden, så han blir rejält tam. Får se hur det blir.

 

Längtan fyller vårt hus...