Tvåårsdagen!

Äsch! Jag glömde ju kameran idag varje gång vi var ute, så det får bli en några veckor gammal bild på vår tvååring. Grattis brunbuse! 

Skogspromenad

En härlig tur i bokskogen blev det idag. Solen sken dock inte alls, det här är en bild från ett annat tillfälle... 

Jag tror jag har en hel del att jobba med här... Vicke blir illtossig i närheten av andra hundar. Funderar nu på att börja med att träna honom, på egen hand och i egen takt, på brukshundklubben tex, där det finns gott om hundar. Kanske börjar vi med att träna utan folk o hundar, och sen ökar vi störningen allt eftersom. 

Bara att kavla upp ärmarna...

Klurigheter och bajs

Godis i pappersrulle, det är grejer det! Men först får han leta upp den, så blir det extra klurigt.

Jag behöver lite hjälp och råd... Det är så att Vicke äter bajs när vi är ute. Mest hundbajs och inte alla, så jag gissar det finns de som är godare än andra. Jag blir mest arg, och när en är arg är en som vi alla vet inte särskilt konstruktiva och effektiva. Så min fråga är delad i två. Finns det hopp om att han slutar med det? I så fall hur tränar jag bort det? Blir glad för alla infallsvinklar så jag kan plocka och prova det som känns mest rätt för oss två... 

Tack på förhand, och så kul att ni är några som tittat in :)

Vab

Vi har vabat idag, jag och Vicke. Inte helt lätt att åka iväg nånstans att träna då, inte om det ska vara ljust när vi tränar i alla fall. Vi körde lite köksträning och sen fick det bli kondition på en liten cykeltur.

Idag blev det positionsträning. Jag hittade videos på youtube där de använder en låda och klicker för att få hunden till rätt fotposition. Den funkar kanon, han lär sig supersnabbt med klicker just i det här fallet. 

Sen tränade vi lite rulla runt också för att det är kul bara, och sen avslutade vi med att träna hålla rätt på dummyn. Han tar tyvärr gärna tag i ett hörn så jag försöker få in den rätt i mun genom att hålla dummyn rätt framför munnen på honom och sen klicka. Tycker inte det ger resultat, men vi får väl se. Uthållighet är inte min grej... 

Vicke hjälper till med honungs- och citronvatten till en hostig sjukling.

Påbyggnad

Idag åkte vi till Arrie igen, samma ställe. Det tog inte så lång tid för honom att orientera sig och han var lite mer framåt från början. En annan sak som var lite rolig var att han såg ut att veta lite mer vad som förväntades av honom och han var lite mer alert på mig och vad jag sysslade med. Bättre kontakt helt enkelt. Vi gjorde lite fot-övningar på gräsplätten igen, och sen tog vi en runda i spåren där jag varvade fotgående med allmän "inte dra i kopplet" lydnad.

Han hade bra kontakt med mig, och var inte alls sådär avstängd och rusade på som han kan bli när det är spännande. Innan vi åkte hem körde vi lite till fotgående på gräset vid parkeringen och lite kvarsittning och kvarliggning. Testade dessutom att störa honom genom att kuta runt och leka med min vante framför honom. Han bröt ut en gång, men sen satt han fint kvar. Vi tog förresten en sväng till vattnet också som han bara fick titta på, inte hoppa i. Han stod fint och tittade på det utan att pipa! Jag försöker komma ihåg nu att också träna lite passivitet, tex att bara titta på vattnet, inte hoppa i, så att vi inte kommer fastna i pip sen framöver för att jag bara kör på nu med rolig träning och glömmer det viktiga i att inte bygga upp för stor förväntan.

När den utflyttande grannen kom in idag för att säga hej då passade jag på att träna honom också. Han fick inte rusa fram och hälsa som vi latmaskar låtit honom göra innan, utan han fick så fint sitta bakom mig. Det gick så bra att han till slut till och med tröttnade på att vänta och gick in och lade sig på toagolvet, haha! Sen när han kom tillbaka var han så lugn så då fick han hälsa. Jajemen, det känns som vi verkligen är på rätt väg, jippie! 

Imorgon blir det nån slags träning hemma, för jag måste ha femåringen hemma från förskolan, hon är lite krasslig. Vi kör väl nåt bra pass här hemma då istället. Lite positionsträning i köket kanske, och kontakt på promenaden. Får se vad vi kan hitta på.

Träningsdagbok

Nu när vi ska komma igång ordentligt har jag bestämt mig för att börja använda bloggen lite som träningsdagbok. Den är kul eftersom jag kan varva bilder och text, och på så sätt dokumentera vår utveckling samtidigt som det blir ett fint minne. Det är också viktigt tycker jag att skriva ner och utvärdera emellanåt, det har jag en vanlig skrivbok och penna till när det gäller resten av livet, dvs en mer traditionell dagbok. Här kan jag förhoppningsvis även få connection med någon likasinnad, en vet aldrig vad en blogg kan föra med sig :)

Så, nu rullar vi upp ärmarna och tar i lite grann. Vi började i fredags, på lunchen. Jag jobbar hemifrån och därför passade det bra att använda lunchen till detta. Mitt på dagen är det inte många som befinner sig på typiska hundutflyktsområden, och det var det inte heller i Arrie, dit vi åkte. Viktor är ju inte alls van vid nya miljöer, eftersom vi rör oss på vissa ställen och aldrig egentligen har tänkt tanken på att vänja honom vid det. Salsa var ju van vid allt möjligt eftersom hon växte upp inne i Malmö och sen hängde med på diverse träningar runt om i Skåne och Småland. Men Viktor, han har ju mer fått leva vanligt familjeliv här hemma på landet, det är den här miljön han känner till, plus något enstaka ställe till. Så nu vet du bakgrunden till varför jag kör på grymt basic övningar för honom (och om du undrar över mer saker kanske du får svar på dem i förra inlägget).

Direkt vi kom av bilen då i fredags var han lite rädd och reste ragg. Det luktade förmodligen hund där som bara den, och han smög sig försiktigt fram, det såg faktiskt skitkul ut, men också lite sorgligt faktiskt... Vi tog ett litet varv vid parkeringen och han fick lukta av sig och vänja sig vid miljön. När jag trodde han var mottaglig för träning tog vi oss till en gräsplätt och tränade fot. Han vet vad det är, det gör vi hemma, men har aldrig direkt tränat det med nån reda, och aldrig någon annanstans. Det gick finfint, jag hade inga krav på perfektion, bara att han skulle vara lyhörd och försöka. Han fick hoppa lite över bänkar och sen tog vi en liten tur på stigarna så att han fick snusa av sig lite innan vi tog ytterligare att kort träningspass på gräsplätten vid parkeringen igen. Vi tränade fot, sitt kvar och ligg kvar en liten stund innan vi körde hem. Det kom inte en enda person eller hund under tiden, så den stora störningen låg i all hundlukt som fanns samt en ny miljö.

Får säga att han klarade det bra, över förväntan faktiskt. Så det är bara att köra vidare! I helgen har vi haft så mycket annat att göra så det blev inget tränat direkt då, mer än kondition med husse på en löptur. Det är viktigt det också :)

Tillfälligt avbrott

Hoppsan!

Jag som var så taggad... Åkte ner i den djupaste avgrund och tappade all motivation och hundträningslängtan (nej, autocorrect, det är kanske inte ett riktigt ord, men det är mitt ord, så). Sedan förra bloggposten har jag gjort typ ingenting. Jo, nån enstaka utställning och sen var det bra med det. Jag ska försöka förklara vad som hände, även om jag nog inte helt har fattat det själv.

På Borrby strand

Vi skaffade ju en brun hane för att försäkra oss om att vi inte skulle förvänta oss ett dugg likhet med Salsa alls, och det gjorde jag inte. Till en början... Sen märkte jag att jag tyckte allt var jobbigt. Vicke är världens snällaste hund, absolut, men han är så sjukt lättstressad. Vi började gå på drop-in träning hos en instruktör som håller till i Käglinge rekreationsområde. Första gången vi var där (i våras nån gång, så det är ju ett tag sen nu) stirrade han upp sig totalt och det fanns inte en chans att få någon som helst kontakt med honom. Han pep och pep och det kändes som jag hade en tickande bomb i kopplet. Det fanns löptikar i träningsgruppen. Jag bet ihop och gjorde mitt bästa för att få honom att lyssna och körde gråtande därifrån när passet var slut.

Men skam den som ger sig och jag åkte dit även nästa söndag. Han började pipa så fort vi kom av bilen, och att träna inkallning gav samma resultat som att säga "nu ska vi hem" till barnen när vi är på Busfabriken, typ... Noll respons alltså, han hade fullt sjå med att hetsa upp sig över alla hundar. Jag hade laddat upp med köttbullar och grejer men inget var bättre. Även denna söndag fanns löptikar med. Jag åkte hem och funderade, tänkte att jag kanske inte alls ska hålla mig vid löptikarna förrän han har vant sig vid att träna och vara bland folk och hundar överlag. Eftersom vi bor på landet och inte har naturlig anledning att ta med hunden härifrån varje dag är han inte särskilt miljötränad. Alla människor och hundar är en fröjd och fest att träffa och han gör allt för att få leka med alla (läs drar som fan i kopplet).

Jag gick en annan kurs under våren också där det inte var med några löptikar (unga hundar), den var inomhus och vi var mycket närmre de andra hundarna där, men det gick ändå mycket bättre än på den här drop-in grejen med löptikarna. Nåväl, skadan var redan skedd, nånstans där började jag tappa gnistan... Även om jag visste att det kunde ha att göra delvis med löptikarna (han var strax över ett år då, värsta slyngeln), delvis med bristande miljöträning och träning överlag, så släppte jag allt. Jag gav bara upp och accepterade att det inte skulle gå att göra nåt med honom och han förpassades till familjehund som dock fortfarande fick en del motion, skogspromenader och aktivitet då och då. Men den där riktiga träningen blev det inget mer av.

Vi lånade hem hans mamma i somras för att se om han kunde lugna ner sig något, och absolut blev det lite bättre, men det kan givetvis ha med åldern att göra också, han börjar mogna kanske helt enkelt (nu fyller han ju 2 år den 21 dec). 

Mamma Sivan

Jag har stundtals haft väldigt dåligt samvete för jag har tänkt så många gånger att jag saknar Salsa och att han lika gärna kunde omplaceras för det kommer aldrig bli nåt av oss två, och att den enda anledningen till att han är kvar här hos oss är för att resten av familjen tycker om honom. Jag har bara gjort saker med honom på tvång. För att jag måste, för motion och sysselsättning behövs ju, det är en flatte ;) Det är helt sjukt när jag tänker efter, hur dåligt jag mått pga detta!

Igår hände något med mig. Jag vet inte vad. Kanske var det Salsa som blev förbannad på mig däruppe i sin himmel och sa till mig att skärpa mig, hon kommer inte tillbaka mer men hon tycker verkligen jag ska få pli på den där odågan så att jag kan ha kul i skogen igen, med mina hundkompisar. Jag vet inte. Men plötsligt åkte klickern fram och vi körde först ett litet pass i köket innan han fick ett litet godissök. Sen satte jag mig ner och grät (ja jag vet jag är sjukt labil, haha!) och insåg hur mycket jag faktiskt saknat det här med träning och hur mycket det betyder för mig. Så nu är vi på g igen hoppas jag, och Vicke... Han är ju inte alls dum han. Det är ju matte som är dum och otacksam! Det är världens snällaste hund, en bekant sa att han har "koögon", sådär dumsnälla. Och det stämmer verkligen. Han skulle inte kunna göra en fluga förnär och han är så gullig med barnen. Nu ska vi ha kul i skogen också, som jag ser fram emot det helt plötsligt, wiiiihoooo, träningstorkan är över :D

Slut på vilan Vicke!

Snart lägger jag upp ett till inlägg om hur jag tänker framåt, det blev så långt det här så du har nog redan slutat läsa, hehe!