Hönsmatte

I bilen på väg till veterinären idag satt jag och var nervös för att de skulle skälla på mig och säga "Varför har du inte kommit tidigare?!" för jag var säker på att Salsa hade nån sorts eksem eller hudåkomma. Hon har kliat sig jättemycket och har mjälliga utslag lite här och var på kroppen, samt en kal fläck på armbågen fram. Och det har pågått ett tag... Men döm om min förvåning när han säger att allt ser ok ut och huden är frisk och fin osv. Kanske fattas hon omega-3 så det köpte jag med mig hem och det ska jag ge nu ett tag och se om det hjälper. Har det inte blivit bättre om en månad får vi höra av oss igen. Här har jag gått och skämts för att jag inte tagit tag i det innan! Nåja, det kostade ju bara sexhundra spänn att få konstaterat att jag är lite hönsig, och det är väl bara att hoppas att vårdcentralen inte tar samma summor för barn, för jag blir väl likadan när det gäller Elsa...

Man får passa på att sova lite på dan, syrran håller låda på nätterna...

Midsommarhelgen

Inte trodde vi väl att vi skulle få sitta ute på midasommarafton, så som det regnade! Men när vi kom till Bjärred där vi skulle fira med "gamla vanliga gänget" hade Ronnie fixat fint tält och sedan sprack det dessutom upp under kvällen. Vilken härlig kväll det blev till slut! Salsa firade med märgben och jordgubbstårta och var ganska nöjd bara hon fick vara med under bordet. Elsa sov och åt och såg allmänt nöjd ut hela kvällen.

På lördagen var det ju så fint väder så vi tog en promenad hela familjen och plockade fram dummyn. Den har vilat lite, men OJ vad skoj det var sa Salsa. Det märks att det var ett tag sedan och hon hade inte riktigt nosen inkopplad på linjetagen. Nåja, med lite repetition så sitter det nog igen. Självklart grillade husse på kvällen! Annars tog vi det ganska lugnt, man är ganska trött nuförtiden...

Idag blev det en liten shoppingtur till Mobilia och Bauhaus, inget kul bara nödvändiga saker. Sedan har det mest varit mys för hela slanten. Salsa börjar äntligen bli sig själv lite mer igen. Hon skrämde livet ur mig en dag då hon betedde sig hur konstigt som helst. Skakade, kröp ihop och såg så ynklig ut så jag trodde hon var döende. Hon hade ingen feber eller nånting, men hon har betett sig annorlunda sedan vi kom hem. Men nu börjar hon förstå att det är en ny familjemedlem och inget farligt, så nu kan matte (och hund) vara lite lugnare igen...

Våra fina midsommarflickor (ja, vi ska klippa Salsas öron snart...)

Äntligen är det plats i mattes knä igen!!!

Vi tackar för alla söta hälsningar till Elsa, det är så kul att läsa alla kommentarer!

Lillasyster är hemma!

Den 14 juni kl 8.29 kom lilla Elsa Iris Görefält ut i stora världen. Hon vägde 2910 g och var 48 cm lång.

Allra första bilden...

Det var planerat kejsarsnitt p.g.a. att hon låg i säte och det gick hur bra som helst. Jag var inte ett dugg nervös och det gjorde ont i knappt två dygn efteråt i såret. Vi stannade på BB till idag, och det var såå skönt att komma hem. Ystads BB är fantastiskt bra, men efter ett par dygn i ett litet rum och en plastbalja till ungen känner man sig lite låst... Kalle var och hämtade Salsa som ju varit hos mormor, och sen kom han tillbaka till BB och hämtade sina andra två tjejer. Guud vad underbart att vara hemma igen! Det firades med en promenad.

Första prommisen hemma. Salsa vet redan var man går...

Men jag måste försöka ta det lugnt så att det läker ordentligt säger de, så det är väl bara att lyda. Ingen agility på ett tag alltså. Salsa tog lillsyrran på ett roligt sätt. Jag höll ner henne i golvhöjd och jag tror inte Salsa riktigt förstår vad det är än. Hon viftade på svansen och hämtade bollen, ville leka. Det går ju inte än... Sen blev hon helt perplex när Elsa skrek till, och började skälla. Ni vet sådär som hundar gör på saker som är kul men okända, tex hoprullade igelkottar. Efter det har vi betett oss som vanligt och tagit hand om både hund och barn, och hon verkar inte särskilt bekymrad över bebisen, mest nyfiken. Nu ska vi mysa tillsammans allihop och njuta av vanlig mat, fy för sjukhusmat!

Nerbäddad i mysiga vagnen.

Återblickar och framåtblickar...

Sommaren för två år sen blev två tre... Då kom lilla Salsa hem till oss och berikade vårt liv på ett sätt vi aldrig trodde var möjligt. Visst förstod vi att hon skulle vara en mysig och krävande krabat, framförallt då hon skrek hela vägen hem från Alvesta, sittande i mitt knä. Men att det var en så fin och fantastisk hund som gömde sig i den lilla fluffiga kroppen, det fattade vi nog inte riktigt.

Fram tills nu har hon inte hittat på ett enda hyss värt att nämnas egentligen, utan hon är bara genomgo hela hon. Vi har tränat allt möjligt, med varierande framgång. När jag inte har kunnat röra mig nu den sista tiden har hon nöjt sig med lite lydnadsträning och bus, bara hon får godis och gos så är hon nöjd. Undrar om hon minns vad en dummy är stackarn... Vi ska ta tag i jaktbiten i höst igen, det har jag lovat henne. Jag tror på hennes jaktliga egenskaper, och är faktiskt skyldig henne att göra ett försök. Så till hösten kommer jakten i första hand, och sen får det andra bli när vi hinner. Hon älskar att träna allt, och därför är det så svårt att bestämma sig för vad man ska fokusera på. Allt är ju kul alltid!

Men det som ändå är viktigast är att det är en fantastisk familjehund, på många sätt. Inte bara för att hon är lugn och glad och snäll (kan inte föreställa mig att hon skulle hamna i hundslagsmål nånsin...) utan hon är ju väldigt praktisk också. Idag visade hon exempel på det när jag skulle så i det lilla grönsakslandet. Jag behövde få tag i min sandal som låg längre bort, och orkade inte resa mig, då är det bra att ha en apportör i närheten! Kan bara tänka mig så nyttig hon kommer känna sig när hon får hjälpa till med allehanda bebissaker i framtiden.

På torsdag blir familjebilden något annorlunda. Då ska mattes lilla "bejbis" bli storasyster. Hon kommer bli en stolt och beskyddande sådan gissar jag. Är det nån som vågar sätta emot? Nä, skulle inte tro det. Jag känner mig väldigt stolt och priviligierad att ha en så fin hund och jag värdesätter henne otroligt mycket, men det fattar ni nog eftersom hon har en egen blogg. Den här bloggen kommer även fortsättningsvis att handla om Salsa i allra första hand, men naturligtvis är hon en del av familjen och därför halkar vi andra in på ett hörn emellanåt. Så blir det ju...

Nu tror jag att det här är sista inlägget innan familjen utökas, men håll ut. Så fort vi är tillsammans alla fyra ska det fotas för glatta livet! På återseende!