Jovars

En helt okej dag ändå. Vi kom inte sist i vår klass, men i det undre skiktet i alla fall. Upplägget var fem stationer, 20 poäng är full pott på varje station. Alltså skulle man ha kunnat skrapa ihop 100 poäng. Vi fick fem poäng bättre än oss själva på förra WT:t, dvs 43. Jag är helnöjd med Salsa och helt onöjd med mig själv. Det var jag som stod för misstagen idag.

Vi började på station 4. Vatten... Fotgåendet var nästan obefintligt. Hon svansade runt mina fötter och tosade sig som hon alltid gör i närheten av vatten. Fick först ett skott och en markering som hon tog direkt. Knallade inte!!! (tjuvstartade alltså) Sen kom ett skott till och ny markering. Den var inte lika klockren, men efter en hel del simmande så fick hon vind och plockade in den också. Lämnade av vid fötterna och skakade sig. Inte så bra... Men det visste jag ju! 5 poäng fick vi här. Mycket avdrag var för att jag hela tiden tjötade och stöttade. Håll flabben nån gång!!!

Station 3 var en markering och ett linjetag. Här fick vi såklart avdrag för fotgåndet. Markeringen tog hon fint. När jag sen skulle dirigera henne rakt fram så slarvade jag och hon sprang vänster (för ärligt talat så pekade jag nog dit, pucko!). Kallade in hela vägen och därför blev dirigeringen inte godkänd. Suck... Matte, matte! 5 poäng här också.

Nästa var station 5. En markering uppe på krönet av en hööög brant backe (har vi aldrig tränat). Salsa spikar. Får nog lite avdrag för att hon fjantar vid fötterna innan, eftersom vi skulle stå med ryggen mot vattnet. 17 poäng fick vi.

Närsöket var station 1. Hon gick inte bra fot här heller. Men det spelade ingen roll för poängen ändå. Jag skickade ut henne till området, hon sökte, fann och apporterade- och FORTSATTE LETA efter ny! Jag försökte kalla in henne men det var för sent. 0 poäng...

Sista, station 2, var en markering som kastades bakom ett stengärde (spikrak vägg!). Hon klättrade över direkt, letade en del men kom sen med den. Fick avdrag för fotgående och att hon letade väl länge (tror jag var anledningen i alla fall). 16 poäng.

Så jag tror inte jag behöver summera detta för er, utan ni kan ana vad som ska tränas den närmsta tiden här när det gäller jakten, eller? Det är sååå tråkigt att träna fot tycker matte, och det märktes ju idag på hundstackaren. Jag är så nöjd att hon ändå presterade, hon vet ju inte bättre. Det är mitt ansvar att se till så hon fixar allt, och det gjorde jag som vanligt inte. Ska även fortsätta tjöta avlämning vid vatten och lite annat smått och gott (byte av dummy t.ex.). Men nu tar vi minst en vilodag för att smälta helgens upplevelser!

Det har varit en fantastisk helg med underbart väder och ännu underbarare människor och hundar. Jag riktar mitt varmaste tack till både domare och funktionärer ute på stationerna. Ni var så stöttande åt den stackars nervösa matten och det värmde. Jag är så glad för det. Tack alla som var med för en skitbra helg, helt enkelt. Och grattis till hunden Inkwells Best Wishes som blev årets dual purposehund (bäst sammanlagt resultat från både utställning och WT)!

Ett fritt dopp i det blå innan hemfärd. Haha vad det ser kul ut. Spinkeben hihi.


En sån här helg bantas det inte. Mnjam njam- gott å slappna av med kötteben när man kommer hem!

En bild säger mer än tusen ord. Och den här säger att i konkurrens med sju fina tikar blev Salsa trea med HP!!! Kritiken:

Trevlig treårig tik, vackert huvud, trevligt uttryck trots ngt ljusa ögon, bra hals, stark ngt lång rygg, bra kors. Tillräcklig benstomme med bra vinklar fram och bak, rör sig med stil och elegans från sidan- ngt instabilt fram- och bakifrån. Vacker päls. Väl presenterad. (Domare Inger Karlsson)

Fast det där sista lade hon nog bara till för att trösta mig :) Jag är nämligen INTE någon naturlig handler. Som jag fumlade med korven och matade vid helt fel tillfälle, tex när hon skulle titta på hennes huvud. Men idag snubblade jag i alla fall inte över Salsa så det är ju ett litet plus i kanten till mig...

Nu laddar vi om till imorgon, då vi förmodligen kommer göra succé, fast inte som idag utan lite åt andra hållet. Men som sagt, nån ska komma sist, och roligt ska vi ha i alla fall!

Ooh, out of the light, like a star like a hero... Jag ska heja och hålla tummarna och försöka hålla mig vaken hela festivalen igenom, men jag ska alltså vara på Frostavallen klockan sju (!) imorgon bitti!!! Om ni tittar på ESC ikväll: glöm inte att lyssna på piraterna (Lettland) som låter exakt som Sarek: "Jag ska följa dig genom eld och vatten, öööver land ooch haav..."

Min goaste lilla finaste voffsing med sina troféer.

Hörs imorrn. Kramar!

Njaa...

Det blev inte så mycket aktivitet i veckan. I måndags var vi i Simrishamn och gratulerade lillsysteryster som fyllde 14. Då passade Elsa på att få feber :( Så sedan dess fram till igår har jag legat bänkad på en madrass framför TV:n med henne, barn- och vuxenböcker (Elsa älskar att läsa!) samt evighetsdvd:n i vårt hem, Vänner! Det går nämligen inte att vara aktiv själv medan hon sover. Hon vägrar vara ens en millimeter ifrån mig när hon är sjuk, även om hon sover. Så jag fick mig en timeout jag också. Vissa nätter var febern uppe i 41 grader, stackars unge! Men jag tycker det ser ut som om det är en liten vassing på G uppe i övre tandraden, så hon har nog haft en liten infektion i kroppen pga detta. Nu är hon fri från febern men tyvärr lika gnällig. Hon vaknar ca en gång i timmen på natten så nog har hon ont nånstans. Annars brukar hon bara vakna en, två gånger på nätterna i vanliga fall.

Igår kväll satt vi i tevesoffan och väntade på hockeyn (kunde man ju dock ha skippat med facit i hand), då jag plötsligt hör ett konstigt ljud utanför. "Vaffan!" sa jag till Kalle, "visst var det hästarna som skenade förbi!?" Min inte såå himla hästkunniga make svarar: "nää, det lät som om nån spikade...". Men jag anade att nåt var fel och hoppade i tofflorna och sprang ut. Jodå, två av tre hästar sprang lösa och verkade något skärrade. Eftersom det annars är sociala typer som alltid kommer och hälsar när man går förbi med både hund och vagn så tänkte jag att jag kaanske kunde få in dem själv. Men- efter ett misslyckat försök blev det trätoffelrace till hästkillen längre bort istället. Hästarna kom till slut in i säkert förvar igen, och det visade sig alltså att hagen stod öppen i en hörna. Nån som släppt in i ett annat hörn och sen inte kollat av alla öppningar, möjligen... Nu har jag i alla fall rumpvärk efter den konstiga löpteknik som ett par trätofflor kräver.

Nästa helg kommer jag och Salsa nog göra succé- som det minst välförberedda ekipaget... Det har inte blivit nån träning alls i närheten av vad jag tänkt mig. Men nån ska ju misslyckas så det kan ju lika gärna vara vi! Roligt ska vi ha i alla fall. Det är femtio hundar anmälda till både lördagens utställning och söndagens workingtest. SPÄNNANDE! Så har ni inget för er nästa helg är det alltså Frostavallen ni ska bege er till.

Svensklärarens dotter är självklart bokmal (tack och lov)!

Nu ska jag snart avnjuta en grillmiddag (jodå, han är i full gång med sin grill även i år!), och se om Gry Forsell möjligen har några kläder på sig i Sommarkrysset. haha!

Puss o kram, cykelram!

Flitiga familjen

Å så härligt med vår och blommande fruktträd!

Nej se det snöar!?

Lite har det väl blivit gjort hos oss i veckan. Tycker vi varit ganska flitiga. En del trädgårdsgrejer och så höjdpunkten: storstäd! Vi lämnade Elsa i Lomma till morfar, Petra och Olivia, och så ägnade jag och Kalle oss åt att gno och gnugga i framförallt kök och badrum. det var ju rätt trist, men ååååå vilken känsla när det är gjort! Och som grädde på moset blev vi bjudna på grillmat i kväll när vi hämtade Elsa, så vi slapp laga nåt själva efter dagens insats. Kan inte bli bättre. Salsa har kanske inte haft världens mest aktiva vecka, men å andra sidan verkar det som om hon behövt ta det lite lugnt för att vänja in sig i värmen. Det är varmt i solen för en svart hund! Nästa vecka blir hektisk: fika, fika, kalas, simskola och så ska Elsa till tandsköterskan. Hoppas på fortsatt fint väder, visst är det väl uuunderbaaart!!!

Gräsklippning

Lämnat trädgårdsrens bakom ladan

Nej nej, bara lugn! Vi har inga jättesniglar, det är bara en varm och uttråkad Salsa

Önskar er er en varm och härlig vecka!

Före & efter

är temat på vår helg, min och Salsas. Vi rymde hemifrån och åkte alldeles själva upp till Skarmansmåla i fredags och kom hem ikväll. Jag har sovit två hela nätter, utan att bli väckt av en liten. Jag har ätit flera hela måltider i lugn och ro, utan att samtidigt försöka mata en fäktande bebis och jag har läst och läst och tittat på film, utan att bli avbruten av en bebis... Igår var vi och hälsade på Salsas uppfödare och även några av syskonen, och så mamma Jazzi. Salsa är väldigt lik sin mamma, dock något rundare så det är precis så som jag misstänkt- hon måste banta lite.

Dagens upplägg var sådant att de som ville träna jakt skulle ses vid Alvesta hundklubb redan klockan nio. Det ville vi så det blev Salsa och mamma Jazzi som tränade lite, med Malin som första kastare. Vi körde lite linjetag och markeringar om vartannat och övningar som gick ut på att hundarna skulle vara lyhörda för oss förare. Salsa verkade märkbart tagen efter en stund, så även kondisen behöver bättras på, hrrm hrrm... Fyra av Salsas syskon var sen på plats klockan tio. Då fikade vi och pratade lite om hundarna (och annat skitprat förstås) och så passade vissa av oss på att få vovvarna trimmade. Tränade lite lydnad och fick hjälp och tips på hur vi kan träna. Till sist blev det korvgrillning innan de sista åkte hem. Malin hade extra bråttom hem och smet dessutom iväg en runda under tiden, eftersom hon har valpar där hemma.

Christel och Ulrika sätter saxarna i Salsa. Inte jättepopulärt, men "vill man vara fin..."

I Skarmansmåla har vi sen mest myst, matte och hund. Först kändes det supertomt och konstigt att vara bara vi i huset. Det brukar ju vara många där samtidigt som vi, så ett tag längtade jag hem. Men när jag väl insåg att jag kunde gå på toa när jag ville, äta när och var jag ville och baaara koppla av, då var det rätt okej ;) Men gissa om det var mysigt att komma hem idag igen, med förnyade krafter :D Ett tag var jag lite bekymrad för Saga syntes inte till på hela helgen. Men som tur var dök hon upp innan vi åkte idag, så de fick hälsa på varann lite innan vi stack iväg. Yes! Det är inte så lätt minsann att förklara för en liten hund att bästisen fortfarande tycker om henne och bara är bortrest ett litet tag...

Vilken tur att hon hann komma hem innan vi åkte...

Så här såg vi ut innan helgen...

...och så här efter helgen.

Nu tar vi tag i kommande vecka med nya friska tag. Det blir nog lite trädgårdsröj och lite inomhusröj och så förstås en och annan cykeltur för Salsa...

STOPPA TEKNIKSTRESSEN, STOPPA TEKNIKSTRESSEN!

Kanske kan ni bara nå mig på denna framöver...

Så skulle mitt plakat se ut om jag skulle demonstrera idag. Nej, jag är INTE bakåtsträvare på något sätt (jo, okej då, liiite...) utan bara trött på att det idag förväntas att man ska vara tillgänglig alltid. Om jag inte svarat på någons mail på två dagar, så anropar personen och undrar om jag lever, typ... Står jag i affären och väljer att inte svara i mobilen så har jag ett meddelande på min telesvar "du svarar ju varken hemma eller i mobilen" osv. Internet är en uppsjö av nöjen och läsning, lyssning och tittning. Som ungdom idag är man chanslös om man inte hänger på på vad som händer i sajberrymden. Det skickas kedjemail och kedjeSMS och svarar man inte inom en halvtimme så dör man, typ...

Ja ni får ursäkta men jag blir så trött på det ibland att jag har lust att lägga ner både mobilabbonemang och mail. Men som tur är finns det massor av positiva sidor med de här fenomenen. Jag kan betala räkningarna mitt i natten, jag kan få kontakt med folk men själv välja när jag ska maila eller SMS:a och jag kan snabbt ta reda på hur jag ska ta mig till utställningar och tävlingar m.m. Jag kan läsa och skriva blogg och får på så vis kontakt med nya trevliga bekantskaper (får ju fjäska lite för mina läsare). Så inte är det bara av ondo. Det jag demonstrerar mot är att FOLK FÖRVÄNTAR SIG att man ständigt ska vara online, uppkopplad med mera. Gör inte det. Jag mailar inom en vecka, det är min regel, jag svarar i telefon när jag har tid (och avbryter inte min dotters måltid bara för att det piper i telefonen!) och jag ringer upp dig om du lämnar ett meddelande på min telefonsvarare. Annars var det helt enkelt inte viktigt nog med samtalet, eller hur?

Kalles mobil ringer i tid och otid, och han svarar ALLTID! Det är så retligt så jag ibland blir helt tokig. En gång stod vi och fixade med fredagsmiddag samtidigt som han pratade i telefon i en halvtimme säkert! Kan vi inte få ha lite helgfrid åtminstone? Han är så rädd att missa nåt (han tränar ett fotbollslag och det är ju viktigt att diskutera med den andre tränaren, när som helst, hur länge som helst). Det jag tycker att han missar då är ju nuet. Här och nu. T.ex. med familjen. Han är så sällan hemma, och hade jag varit honom så hade jag stängt av mobilen ibland, men han är såå rädd för att inte vara tillgänglig. Han har helt hakat på det här med att vara tekniken (och jobb och fotboll) till lags... Inget ont om min käre make, det är ju bara ett tecken på att han är väldigt plikttrogen. Men nog skulle han må bra av att också stänga av ibland. Våga vägra svara!


"Att alltid vara tillgänglig är att aldrig vara helt närvarande" (Sagt av Babben Larsson, en klok kvinna om ni frågar mig!)