Ja, så får jag äntligen känna mig som en hel människa igen. Hund i huset. Nåja, valp i huset, inte riktigt samma sak. Vi hämtade honom igår och jag fick faktiskt ändå sova till fyra i morse innan han ville ut och kissa. Jag sover väldigt ytligt, framförallt när jag har en liten "bebis" som jag inte känner så väl än. Så när han ställde sig vid trappavsatsen i sovrummet misstänkte jag att han ville ut, och ut gick vi, nollfyranollnoll i morgonrock och trätofflor (tack gode gud för att det inte är vinter!). Och trappan kan han inte gå i så jag kånkade på honom hela vägen ner... Han kissade jäääääättemycket. Duktig! Problemet är att jag inte kan somna om så lätt, så jag har varit vaken sen fyra, typ...
Men det är lätt värt det. Lätt! Det här är mitt liv. Det går inte att förklara på något annat sätt. Visst. Vi kanske är lite mer låsta än andra när det gäller att röra oss fritt omkring, det rullar pengar, det behövs städas oftare osv. Men det är petitesser i sammanhanget. Ingenting går upp mot en hundkompis, en troget viftande svans, en vän som är med på alla tokerier du kan få för dig (som att köra iväg en regning höstmorgon kl sex för att träna eller tävla), en tröstande nos, en inbjudande blick, en vänlig puss. Jag har saknat det. Det är MIN livsstil.
Och nu är jag hel.
Välkommen hem Viktor, "Moonstruck Cashew"!
No comments:
Post a Comment