Idag är det ett halvår sen mormor gick bort. Sorgen växer för varje dag, men blir så klart också lite mer lätthanterlig... Men i allt jag gör och allt som händer, så tänker jag på mormor. Jag pysslar med mina blommor och undrar hur jag ska snagga mina rosor och pelargoner till hösten för att övervintra dem, det hade jag kunnat fråga mormor. Jag läser att Lasse Stefanz ska spela nånstans i nån ort, dem gillade mormor skarpt, hon var såå bra på att dansa. Karlarna var som tokiga i henne *ler*. Jag pratar med mig själv när jag städar, målar, duschar... Det gjorde mormor jämt. Och det slår mig hur lik henne jag är när det gäller städningen (fast hon gillade det nog lite mer än jag). Vår vurm för microtrasan t.ex. Och att när man gör nåt så gör man det ordentligt, annars kan det vara.
Snart tar min lillebror Johan studenten och Elsa fyller ett, och att inte ha mormor där då är ju så knasigt. Hon har alltid varit med på allt, pigg och glad som en lärka! Sista gången mormor var här ute hos oss i Skabersjö fick hon mig att spara Kärleksörten i rabatten. Jag tyckte det var en ful grön växt, men hon sa "stopp, den blommar så fint på hösten kan du tro". Jag tittar på den idag och är glad att jag har sparat den, nu kan jag tänka på mormor när den blommar. Jag hör hennes hesa röst och när jag tar fram hennes gamla mockajacka som hon fick av morfar (ungefär på den tiden då jag föddes) kan jag fortfarande känna hennes doft.
Ja- ni förstår. Hon är med mig överallt, i allt jag gör, och kommer nog så vara ett bra tag framöver. Jag har mycket att tacka mormor för och det tror jag hon visste att jag kände, och det känns bra.
Nej- nu får jag väl gå och lägga mig så jag orkar löneförhandla imorgon. Inte världens lättaste när man inte jobbat det senaste året...
Ingen bild på mormor eftersom hon avskydde sig själv på foto. Hon skulle bli tokig om hon hamnade på nätet *hihi*. Men jag får väl erkänna att jag liksom mormor tycker om fina buketter, och nördigt eller ej, tar bilder på dem, precis som tanten gjorde, haha. Visst är de fina? Enkelt och fint, fått av mannen i våras. Han vet vad jag gillar- vitt!
7 comments:
Jag förstår att du saknar din mormor jätte mycket. Hon har verkligen betytt massor för dig, men hon finns där omkring dig i alla fall, hon lever kvar genom dig. Det du delger här gör även mig glad, jag fick bara känna min mormor i 12 år, men jag tänker fortfarande på henne ganska ofta.
Lycka till med förhandlingen imorgon och ha en fin vecka!
Kram
Helene & Wallander
Lycka till med förhandlingen och tänk på att det inte är ett legitimt argument att ge dig mindre lyft än vanligt på grund av att du inte har varit på arbetsplatsen under året, du ska bedömmas som om du hade jobbat dvs efter dina genomsnittliga prestationer tidigare. Oj nu gick jag visst in i min yrkesroll lite för mycket haha! Läser dina tankar om din mormor och jag känner igen mig så, jag har flera slocknade stjärnor som finns med mig i allt jag gör. Ibland när man kommenterar något på tv tex och hör att jösses jag låter precis som pappa (på gott och ont haha) man kan och vill ju inte fly sitt sociala arv. Ha en msig vecka i solen!
Pernilla
Jag hoppas det finns Internet i himmelen och att din mormor kan läsa det du skriver :)
Och löneförhandlingar och pengar, det känns så obetydligt i detta sammanhang. Min uppfattning i den frågan är att "de" kan aldrig betala vad "jag" är värd :D
Ha det gott och ta hand om dig och de dina!
Jag hoppas det finns Internet i himmelen och att din mormor kan läsa det du skriver :)
Och löneförhandlingar och pengar, det känns så obetydligt i detta sammanhang. Min uppfattning i den frågan är att "de" kan aldrig betala vad "jag" är värd :D
Ha det gott och ta hand om dig och de dina!
Jag förstår dig, jag saknar min Farmor hon betydde väldigt mycket för mig och gör inu, hon gick bort när jag väntade Andreas och när han var född så var det första Johan sa tror du Farmor vet nu, alla ungar kallade henne för Farmor hon var så go, nu får vi tänka så att vilken tur vi haft som fick just dessa underbara människor till vår Farmor/ Mormor.
Hoppas löneförhandlingen gick bra håller med föregående att de kan ändå aldrig betala vad vi är värda.
Ha det bra
Hoppas teknikpausen gäller Internet och bloggandet och inte apporteringsteknik och annat :D
Ha en jätteskön sommar - hoppas vi kan ses vid någon träning. Zico skulle gärna vilja bada med "snygga-Salsa" igen :)
Kramar
Heléne
Jaså du Elsa, du har lärt dig att gå nu utan stöd! Din mamma skvallrade... Tänk att du fyller ju ett år alldeles strax, fy tusan vad du måste vara vuxen nu! Själv är jag ju inte ens nio månader, och att gå känns rätt avlägset. Men vet du, jag kan faktiskt krypa nu, och så har jag fått en tand! Den skulle jag kunna bita dig med, om du vill.
Förresten, jag tycker att det är superkul med hundträning! Jag skrattar så jag nästan får ont i magen när mamma tränar våra hundar, det ser så himla komiskt ut!!!
Kram Felix
Post a Comment