Kaninpest

Måndagkväll igår = träning på brukshundsklubben. Igår gick vi endast teoretiskt igenom sändande till rutan eftersom det momentet dyker upp först i klass två, och sen var det dags för träning på valfria moment i grupper om tre och tre med en hund i taget. Salsa verkade sugen på träning och hon gjorde sitt pass riktigt bra. Vi tränade tandvisning (försök lära en flatte att inte pussas...), stående under gång, positioner och apportering. Hon har ju tidigare tuggat på apporten när vi har provat andras apportbockar, men igår när vi hade klubbens söndertuggade apport (som ju brukar locka till tugg) fanns inte ens tecken på tugg. Jag kunde till och med göra ett kast utan att hon tuggade på hela invägen eller när hon satt sig (dock var positionen kass men lugn med kraven nu va!?). Åh vad hon var duktig och lyhörd hela tiden. Jag lade av när det gick riktigt bra även om det var lockande att fortsätta... Så matte var också duktig!

Taggad av gårkvällens framgångar gick jag idag ut med dummies, köttbullar och klicker. Här skulle tränas dirigering och lydnad eller hur mycket vi nu skulle hinna om Elsa ville sova i vagnen. Det ville hon, hon somnade direkt. Men såklart hände ju då något som lade sordin på träningsstämningen. Efter ett linjetag såg jag hur Salsa gluttade ut mot åkern- där skuttade en kanin... NEJ! sa jag med barsk röst och kom mig inte för att sätta på kopplet, för hon brukar faktiskt inte jaga dem, det är sant! Då dök en ridgeback upp runt hörnan = konkurrens och givetvis stack Salsa iväg. Det kusliga var att hon hann ifatt kaninen och gav den ett par kullerbyttor innan hon till slut insåg att det var bäst att gå tillbaka till mig. Kaniner som är så snabba, nåt var fel... Då fick ridgebacken ett ryck och drog iväg ut efter den och den här hunden ville döda så den tog tag i nacken på kaninen och skakade om. Matte gick ut till hunden och kaninen och fick stopp på eländet. Vi hittade en man som jobbar på godset och han hjälpte oss slutligen att döda den nu skadade kaninen. Det visade sig att den stackars ninan hade kaninpest och därför var den så nära oss, den såg oss inte helt enkelt... Usch vad läskigt det var! Men jag kunde bara inte ge upp träningen eftersom Elsa fortfarande sov, och det blev faktiskt till slut ett jättebra träningspass där ståendet börjar ta form på riktigt. Så kul! Avslutade med ett par markeringar som belöning och kunde till slut vara nöjd med dagens träning ändå. Men usch, den där ninan kommer sitta på näthinnan länge!